Hudfliksskador

Fram tills nyligen har vården generellt ignorerat och försummat hanteringen av den stora kliniska börda och de höga kostnader som kan kopplas till hudfliksskador, vilket betyder att hudflikar inte beforskats, dokumenterats eller hanterats tillräckligt. Nyligen har hudfliksskdor dock börjat uppmärksammas i högre utsträckning, som ett resultat av etableringen av ISTAP (International Skin Tear Advisory Panel) och de förbättrade förband för sårbehandling som nu är tillgängliga.

ISTAP definierar en hudfliksskada som: ”ett sår som orsakas av skjuvning, friktion och/eller trubbigt våld som resulterar i partiellt separerade hudlager (epidermis separeras från dermis) eller helt separerade hudlager (separation av både epidermis och dermis från underliggande strukturer).”  

Hudfliksskador är vanligen ojämna och hackiga, och i de flesta fall smärtsamma och svårläkta.

Etiologi

Hudfliksskador återfinns i alla vårdmiljöer, men förekommer oftast hos äldre patienter (>65 år) som behandlas i hemmet, på sjukhus, inom långvården eller på äldreboenden .

De vanligaste anatomiska områdena för hudfliksskador är armar (48 %), underben (40 %) och händer (12 %). Möjliga etiologiska faktorer inklusive trubbigt våld från kollisioner med föremål (44 %), trauma från vardagliga aktiviteter (20 %) och fall (12 %) . Äldre människor är i allmänhet mer mottagliga för hudfliksskador på grund av olika kritiska eller kroniska tillstånd, eller till och med på grund av oavsiktligt hård hantering . Många patienter har flera hudfliksskador  . Runt 50 % av hudfliksskadorna är placerade på underarmens ovansida, och det handlar oftast om kvinnliga patienter .

Det finns få studier om prevalensen hos för tidigt födda barn, trots att hudfliksskador är vanliga hos denna patientpopulation  , pediatriska patienter och patienter inom akutvården (med undantag för patienter från vårdhem). Hudfliksskador uppstår också hos patienter med långt framskridna sjukdomstillstånd som genomgår palliativ vård  och på vårdhem för blinda och synskadade personer .

Riskfaktorer

Vi vet fortfarande inte mycket om riskfaktorerna för hudfliksskador hos äldre, men följande sex faktorer skulle kunna vara prediktiva för utvecklingen av hudflikar :

• Blåmärken
• Senile purpura
• Hematom
• Tecken på en tidigare läkt hudfliksskda
• Ödem
• Oförmåga att ompositionera sig på egen hand

Hudens tillstånd kan indikera eventuell utveckling av hudfliksskador hos äldre patienter. Riskfaktorer som till viss del kan övervakas inkluderar   :

• Förflyttningar och fall
• Otillräckligt näringsintag
• Samtidig medicinering med flera läkemedel (polyfarmaci)
• Användning av hjälpmedel
• På- och avtagning av strumpor
• Borttagning av tejp eller förband
• Blodprover
• Proteser
• Hudrengörare

Riskfaktorer hos för tidigt födda är främst kopplade till enheter för livsuppehållande åtgärder som fästs på barnets tunna och mycket ömtåliga hud. Det är oerhört viktigt att produkter med så skonsam vidhäftning som möjligt används, på grund av den minskade kohesionen mellan dermis och epidermis som kan vara svagare än kohesionen mellan ett häftämne och epidermis , vilket leder till att epidermis dras av när vidhäftningen avlägsnas och leder till en hudfliksskada.

Behandling av hudfliksskada

ISTAP har utvecklat en verktygslåda för behandling av hudfliksskador som gör det enklare för vårdpersonal att använda ett systematiskt tillvägagångssätt för prevention, hantering och behandling av hudflikar . 

Förbandets roll vid behandling av hudfliksskador

De viktigaste vårdprioriteringarna för hantering av hudfliksskador är bedömning, klassificering och behandling av såret på lämpligt sätt, undvikande av komplikationer och val av det lämpligaste förbandet som främjar en terapeutisk, ostörd miljö som är gynnsam för snabbast möjliga läkning. Det är helt avgörande att man väljer ett förband som möjliggör fuktig sårläkning och skapar en förslutning runt sårkanterna för att förhindra läckage och minimera maceration. Samtidigt måste man ta hänsyn till den ömtåliga omkringliggande huden . De förband med hög retetsion, som rekommenderas, finns tillgängliga i olika format och storlekar, bland annat förband i mesh, silikon, akrylskum, hydrogel, kalciumalginat och hydrofiber . För att undvika hudstrippning ska aggressiva häftämnen undvikas i förband för behandling av hudfliksskador   .

I förhållande till patientbehov skulle de idealiskt sett ha en kort sjukhusvistelse med så hög komfort och så lite trauma mot såret som möjligt medan hudfliksskadan läker .

Hälsoekonomi

Användningen av hudskyddsmedel med cyanoakrylat ger besparingar i form av minskade förbandskostnader och kortare användningstid jämfört med petrolatum-impregnerad gasväv som byts dagligen, vilket har en positiv påverkan på användningen av arbetskraft och resurser  . Användningen av cyanoakrylatförband leder till en minskad kostnad per hudvårdsbehandling, från USD 32,74 till USD 11,19. Sjuksköterskor som behandlar patienterna rapporterade att de var mycket nöjda med cyanoakrylatförbandet, och kommenterade att det var lätt att använda, lätt att komma åt hudfliksskadan och att färre förbandsbyten krävdes .

Häftämnet på förbandet och dess påverkan på stratum corneum är viktigt i hälsoekonomi, särskilt i relation till ISATP:s rekommendationer om att undvika kraftfulla häftämnen    . Silikontejp och andra avancerade medicinska häftmedel kan initialt ha ett högre inköpspris jämfört med konventionella häftande förband, men deras ”mjuka” vidhäftning gör att de bevarar hudens integritet, och på så sätt undviks ekonomiska kostnader kopplade till hudskador som uppstår vid användning av konventionella förband  .